Uppenbarelseboken 21:20

Den femte en sardonyx [vit med bruna eller rosa drag]. Den sjätte en karneol [rödaktig – mjölkvit till orangebrun]. [Den första stenen i bröstskölden; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.] Den sjunde en krysolit [från gr. chrysos och lithos – ”gyllene sten”; grönaktig med gyllene nyans]. Den åttonde en beryll [blekgrön]. Den nionde en topas [gr. topazion – olivgrön, gulaktig]. [Namnet kan härstamma från ön Zabargad (på grekiska Topazios) i Röda havet, där den gröna ädelstenen peridot bröts. Alla stenar upp till den nionde nivån i muren fanns hos keruben som förvisades från Guds heliga berg, se Hes 28:13-14.] Den tionde en krysopras [från gr. chrysos – guld och prasinon – grön]. Den elfte en hyacint [gr. huakinthos – mörkröd, lila]. Den tolfte en ametist [purpur och violett]. [Alla dessa stenar är vackra och skimrar i olika färger. De är anisotropiska vilket innebär att ljuset skiner igenom dem och skapar fantastiska mönster i regnbågens alla färger (vilket inte är fallet med de isotropiska, såsom diamant, rubin och granat). Åtta av dessa tolv stenar återfinns med samma namn i översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17. Det är troligt att de övriga fyra – sardonyx, beryll, krysopras och ametist – också fanns i bröstskölden, men att de beskrivs med andra namn i hebreiskan. Ädelstenar har olika hårdhet. Mose fick instruktioner om att gravera in namnen på de tolv stammarna på stenarna, se 2 Mos 28:21. Stenarna som användes i bröstskölden måste alltså vara mjuka nog för dåtida graveringstekniker. Alla mineraler som nämns i denna lista är mjukare kvarts, och inte hårdare stenar som korund (rubin och safir) eller diamant.]