Uppenbarelseboken 21:19

Stadsmurens grundstenar [12 st. med apostlarnas namn, se vers 14] var smyckade med alla slags ädelstenar. Den första grundstenen [antingen horisontalt eller vertikalt] var en jaspis (gr. iaspis – ”fläckig sten”) [genomskinligt grön]. [Jaspis var fundamentet i muren, se vers 18. Det var också den sista stenen i bröstskölden och måste därför ha haft namnet Benjamin (Jakobs yngste son) ingraverat, se 2 Mos 28:17-21. Stenen beskriver den som sitter på tronen, men också det himmelska Jerusalem, se Upp 4:3; 21:11. I antiken beskrev jaspis främst gröna, delvis genomskinliga stenar, men idag används termen även för andra färger.] Den andra en safir [gr. sappheiros, från hebr. sapir – ”en blå sten”; himmelsblå]. [Under antiken benämndes alla blå ädelstenar safirer och det är mer sannolikt att det är den blå bergarten lapis lazuli som avses här, än den blå korund som kallas safir idag. Den romerska naturfilosofen Plinius (23-79 e.Kr.) beskriver hur sappheiros också har inslag av guldstänk (vilket lapis kan ha). Denna sten var centralt placerad i den andra raden i bröstskölden, se 2 Mos 28:18. Första gången stenen omnämns i Bibeln är i 2 Mos 24:10 där den beskrivs vara lik själva himlarna i klarhet.] Den tredje en kalcedon [ordagrant: ”kopparlik” – rökfärgad, vitaktig eller ljusblå]. Den fjärde en smaragd [genomskinligt grön].