Jag älskar – för Herren (Jahveh) har hört min röst, mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig), därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv. [Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet ”älskar” (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son ”som han älskar” och gå till berget Moria.]
Dödens band omslöt mig mer och mer, Sheols (underjordens, dödens) ångest hade mig i sitt grepp. Jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg,
då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahvehs) namn: ”O, Herre (Jahveh), rädda min själ (mitt liv).”
Nådefull (full av kärleksfull omsorg – hebr. chanon) är Herren (Jahveh) och rättfärdig, ja, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet – hebr. racham). [Gud har inte bara attributen nådefull och rättfärdig – han agerar också barmhärtigt!]
Herren (Jahveh) bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade), jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant ”förd lågt ner”), och han räddade mig.
Jag ska lyfta upp frälsningens bägare, och åkalla (höja min röst och be i) Herrens (Jahvehs) namn. [Frälsningens bägare (ordagrant ”frälsningar” i plural) kan syfta på dryckesoffer eller en offergåva i samband med högtider (4 Mos 29:19). Fortsättningen i vers 14 kan tala för det. En annan tolkning är den bildliga betydelsen av bägare – dvs. portion, lott, som i Ps 16:5. Här anas också en profetisk dimension. Eftersom Psalm 113-118 ingår i Hallel (psalmerna som sjöngs kring påsken) finns en anknytning till nattvarden, se Matt 26:27.]
Jag ber dig, Herre (Jahveh), för jag är din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son [Ps 86:16], du har lossat mina band. [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på psalmistens ödmjuka inställning.]