Psaltaren115

Inte till oss, Herre (Jahveh), inte till oss [det handlar inte om oss], utan till ditt namn ge äran, för din nåds skull, för din sannings skull. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

Varför ska hedningarna få säga: ”Var är nu deras Gud (Elohim)?”

Vår Gud (Elohim) är i himlarna, allt han vill har han gjort.

Deras avgudar är silver och guld, ett arbete av människors hand.

De har mun men talar inte, ögon men ser inte,

de har öron men hör inte, näsa men kan inte känna doft,

de har två händer men kan inte känna, två fötter men kan inte gå, inte ett ljud (mutter – hebr. hagah) kan de bringa fram genom deras strupe [de kan inte ens harkla sig].

De som har gjort dem ska bli dem lika, ja, alla som litar (sätter sin förtröstan) på dem. [Ps 135:15-18; Jes 44:9-20; 46:6-7; Jer 10:1-9; Hab 2:18-19]

O, Israel lita på Herren (Jahveh)! Han är din hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och din sköld!

Arons hus [prästerna], lita på Herren (Jahveh)! Han är din hjälp och din sköld!

Ni som fruktar (vördar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7], lita på Herren (Jahveh)! Han är din hjälp och din sköld!

Herren (Jahveh) har kommit ihåg oss. Han ska välsigna oss, han ska välsigna Israels hus, han ska välsigna Arons hus [prästerna],

Han ska välsigna dem som fruktar (vördar) honom [Ords 1:7], både stora och små.

Herren ska föröka er mer och mer, er och era söner (barn).

Välsignad är Herren (Jahveh) som har gjort himlarna och jorden. [1 Mos 1:1]

Himlarna är Herrens (Jahvehs) himlar, och jorden har han gett till människosläktet (Adams barn).

De döda prisar inte Herren (Jah), inte heller de som gått ner i tystnaden [i graven och döden].

Men vi ska välsigna Herren (Jahveh) från nu och till evig tid. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!