Psaltaren 62:7

Bara han är min klippa och min räddning (frälsning), mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd), jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte]. [Här utelämnar David adjektivet ”mycket” i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: ”jag ska inte vackla”. Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]