Psaltaren 22:6

De ropade till dig och blev räddade (befriade, hjälpta), de förtröstade (litade) på dig och blev inte besvikna (behövde inte skämmas, var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta). [Här avslutas de två första mindre enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i vers 7-11 följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.]