Job 27:12

Se, ni har ju själva alla skådat (betänkt) det, varför kommer ni då med detta – tomt (meningslöst, flyktigt, fåfängt) prat? [Versen avslutas med substantivet följt av verbet för tomhet (hebr. hevel havel). Ordagrant något i stil med ”tomhet som blir/gör/skapar tomhet” och beskriver vännernas fåfänga prat som snabbt försvinner bort som rök eller ånga.] [Det följande stycket inleder Job på samma sätt som Sofar avslutade (Job 20:29). Job speglar den lära som hans bekanta har riktat mot honom och visar hur hans lidande inte är det lidande som en ond människa får skörda för sin onda livsstil.]