2 Korintierbrevet 12:1

Jag måste [motvilligt] berömma mig, trots att det inte hjälper. [Paulus påminner korintierna igen att det är galenskap att jämföra sig med varandra. Dock måste han göra det för att visa hur befängt hans rivaler i Korint agerat. Paulus fortsätter från ”en förödmjukande nedsänkning för att undkomma människor” i föregående verser till ”ett dramatiskt uppryckande till Guds tron”. De falska apostlarna verkar ha berättat hisnande historier om sina syner och drömmar som fängslat en del av korintierna. Visioner var en viktig del i den hedniska kulturen och det är möjligt att man hade kvar det tänkesättet. Paulus tvingas nu ta upp detta ämne. Dock får denna berättelse en snöplig upplösning; Paulus kan inte berätta någonting om upplevelserna i paradiset.] Nu kommer jag till syner och uppenbarelser från Herren.