Hur vackra är inte dina steg i sandalerna, furstens dotter! Rundningen av dina lår är som länken i en kedja, gjord av en skicklig hantverkares hand.
Din navel är som en rund bägare som inte saknar blandat vin, din mage är som en hög med vete smyckad med liljor.
Din nacke är som ett elfenbenstorn, dina ögon som Cheshbons dammar vid Bat-rabbims port. Din näsa är som Libanons torn som skådar mot Damaskus.
Ditt huvud är på dig som Karmel [bergskedjan i nordvästra Israel], och håret på ditt huvud som purpur; kungen är fångad i dess lockar.
Jag säger: Jag vill klättra upp i palmträdet och ta vara på dess frukt. Må dina bröst vara som kluster av vin och doften av din andedräkt som äpplen.
Må din mun vara som det bästa vin som mjukt glider ner i strupen till min älskade (raring), som får sovande läppar att tala.
Kom, min älskade (raring), låt oss gå ut på fälten! Låt oss tillbringa natten i byarna. B – Brudens inbjudan (7:12-8:4) [Bokens sjätte enhet består av ett tal enbart av kvinnan. Hon inbjuder mannen att komma med henne ut på landsbygden.]
Låt oss stiga upp tidigt (och gå) till vingårdarna. Låt oss se om vinet har knoppar, om vinblommorna har öppnat sig och om granatäppelträden blommar. Där vill jag ge min kärlek (passionerade känslor – hebr. dod) till dig.