Sjung till Gud, lovsjung hans namn, bana väg för honom som drar fram genom öknarna ! Herren är hans namn, jubla inför honom,
då bävade jorden, då strömmade regn från himlen inför Gud, själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud.
Ska ni då ligga stilla i era fållor? Duvans vingar är täckta med silver och hennes fjädrar med skimrande guld.
Ni höga berg, varför ser ni ner på berget som Gud har valt till sin boning? Herren ska bo där för alltid.
Guds vagnar är tiotusentals, tusen och åter tusen. Herren är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai.
Du steg upp i höjden, du tog fångar, du fick gåvor bland människorna, även de upproriska – för att du, Herre vår Gud, skulle bo där.
Där går Benjamin, den yngste som leder dem, där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
Straffa odjuret i vassen, tjurarnas hop och folkens kalvar. Ödmjukt ska de hylla dig med silverstycken. Han skingrar de folk som vill ha krig.