Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. ______ Sjung lovsång alla länder Ropa till Gud (Elohim), hela jorden,
Säg till Gud (Elohim): ”Hur underbara är inte dina gärningar, för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig.
Hela jorden böjer sig inför dig, lovsjunger dig, lovsjunger ditt namn! Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Kom och se vad Gud (Elohim) har gjort – väldiga (fruktansvärda) gärningar bland människorna (Adams barn)! [Hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd!]
Han förvandlade havet till torr mark [2 Mos 14-15], de kunde ta sig över floden till fots [Jos 3]. Där gladde vi oss i honom,
han som genom sin makt härskar för evigt. Hans ögon vakar över hednafolken, upprorsmännen – de kan inte resa sig [och utmana honom]. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du tillät människor rida fram över våra huvuden [trampa på oss, göra oss till fångar], vi fick gå genom eld och vatten, men du har fört oss ut i frihet (till överflöd, en stor vidsträckt öppen plats). Jag kommer med offer [Nu ändras formen från ”vi” till det individuella ”jag”.]
som mina läppar uttalade (öppnade hastigt och stort), och min mun talade när jag var i nöd. [Kanske förhastade löften.]
Som brännoffer vill jag offra feta får [det bästa jag har], med rök från baggar, jag vill offra både tjurar och bockar. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Berätta om Guds godhet [Som komplement till offren kommer nu orden som ärar Gud. Psalmens sista sektion formar en kiastisk struktur som växlar mellan olika verbformer.]
Kom och hör, och jag ska återberätta, alla ni som fruktar (vördar) Gud (Elohim) [Ords 1:7], vad han har gjort för mig (min själ).
Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun, och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.