Psaltaren137

Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.

Där i pilträden hängde vi våra harpor,

för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"

Hur kan vi sjunga Herrens sång i främmande land?

Glömmer jag dig, Jerusalem, då ska min högra hand glömma att spela.

Låt min tunga fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte har Jerusalem som min högsta glädje.

Herre, tänk på Jerusalems dag då Edoms barn ropade: "Riv, riv ner ända till grunden!"

Dotter Babel, du fördärvade , lycklig är den som får ge dig för det du har gjort mot oss.

Lycklig är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.