Psaltaren132

En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] ______ Bön Herre (Jahveh), kom ihåg David, allt hans lidande,

och hur han svor, gav sin ed till Herren (Jahveh) och sina löften till den Mäktige i Jakob.

”Jag ska inte gå in i mitt [eget] tält-hus (tabernakel-boning – hebr. óhel bajit) [anknyter till mötestältet (hebr. óhel móed), se 2 Mos 33:7 och vers 5], inte vila på min bädd,

inte heller ska jag ge mina ögon någon sömn, eller sluta mina ögonlock,

förrän jag finner en plats till Herren (Jahveh), en viloplats för den Mäktige i Jakob.”

Se, vi har hört om att det skulle vara i Efratah [området runt Betlehem, Davids hemtrakt], vi fann det på Jaars fält. [Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se 1 Sam 6:21-7:2.]

Låt oss gå till hans boning (tabernakel – hebr. mishkan), låt oss tillbe vid hans fotpall.

Stå upp (res dig), Herre (Jahveh), till din viloplats, du och förbundsarken med din styrka.

Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet, och låt dina heliga jubla (höja gälla triumferande jubelrop).

För din tjänare Davids skull, vänd inte bort ditt ansikte från din Smorde.

Herren (Jahveh) har gett sin ed (svurit) till David, ett sant löfte som han inte ska ta tillbaka. Från frukten av din kropp ska jag sätta en på din tron,

om dina barn håller mitt förbund och mina vittnesbörd (stadgar – hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem, då ska dina söner för evigt, sitta på din tron.

Herren (Jahveh) har utvalt Sion [tempelberget i Jerusalem]. Hans önskan är att ha det som sin boning.

”Detta är min viloplats för alltid, här vill jag bo för jag har utvalt den.

Jag ska rikligen välsigna hennes mat. Jag ska tillfredsställa alla behövande med bröd.

Jag ska klä hennes präster med frälsning och hennes gudfruktiga ska jubla (höja gälla triumferande jubelrop).

Där ska jag låta ett horn komma upp för David, jag har satt en lampa [som ständigt ska brinna] för min Smorde. [2 Mos 27:20-21; 1 Kung 11:36]

Hans fiender ska jag klä med skam, men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken).” [Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]