Psaltaren104

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh) min själ (hela min varelse). Gud och himlarna Herre, min Gud, du är väldig och stor, du är klädd i majestät och härlighet.

Du sveper dig i ljus som en klädnad, du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält [här antyds ett expanderade universum, se även Ps 18:10],

och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen). Du gör molnen till din vagn, och drar fram på vindens vingar.

Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare. [Kan även översättas: ”Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor.”]

Du grundade jorden på dess fästen, så att den aldrig kommer att vackla.

Du täckte den med djupet som en klädnad, vattnet stod högt över bergen.

På ditt kommando flydde de, för din dundrande röst skyndade de bort.

De gick över bergen, de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.

Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över, aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11]

Du förvandlar källor till flöden, och låter dem forsa fram mellan bergen.

De vattnar (ger vatten att dricka) till alla markens djur, vildåsnor släcker sin törst.

Vid dem har himlens fåglar sina bon, de sjunger från grenarna.

Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av din frukt.

Du låter gräs växa för boskapen, och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka. Du gör så att marken producerar bröd (mat),

och vin som gör människan glad, som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7], och bröd som styrker människans hjärta.

Herrens (Jahvehs) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge), Libanons cedrar som han har planterat.

Där bygger fåglarna sina bon, storken har sitt hem i furorna.

De höga bergen är [ett hem] för stengetterna [Job 39:4-7], klipporna är en tillflyktsort för klippgrävlingarna [klipphyraxen, se 3 Mos 11:5].

Månen visar de bestämda tiderna [1 Mos 1:14-15], solen vet när den ska gå ner.

Du har gjort mörkret och det är natt, när alla skogens djur kommer fram.

De unga lejonen ryter efter byte, och söker sin mat från Gud (El).

Solen går upp och de gömmer sig, de lägger sig i sina lyor.

Människan kommer ut till sina sysslor och arbetar till kvällen.

Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre (Jahveh), i vishet har du gjort dem alla, jorden är full av det du har skapat.

Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt), däri finns oräkneliga ting som glider omkring, levande varelser både små och stora.

Där går skeppen, där är Leviatan som du har format till att leka där. [Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; Job 40:20.]

Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig, att du ger dem mat i rätt tid.

Du ger dem mat och de tar emot, du öppnar din hand och de äter sig mätta.

Du döljer ditt ansikte och de blir skräckslagna. När du tar bort deras ande, dör de och återgår till jorden (stoft).

När du sänder ut din livgivande ande då skapas de och du förnyar jordens yta.

Låt Herrens (Jahvehs) ära (majestät, tyngd) bestå för evigt. låt Herren (Jahveh) glädja sig över allt han gjort.

Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar], han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott].

Jag ska sjunga till Herren (Jahveh) så länge jag lever, jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.

Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom, jag ska glädja mig i Herren (Jahveh).

Låt syndaren försvinna från jorden och låt inte de onda finnas mer. Avslutande lovprisning Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahveh), min själ (hela min varelse). Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!