Detta är Israels söners lägerplatser, vilka de passerade när de drog ut ur Egyptens land med sina härar under Moses och Arons hand.
Och Mose skrev ner deras vandring, lägerplats för lägerplats på Herrens (Jahvehs) befallning, och detta är deras lägerplatser på deras vandring.
De vandrade från Rameses [förrådsstad i området Goshen i lägre Egypten, se 2 Mos 1:11] i den första månaden [aviv/nisan] på den 15:e dagen i den första månaden, från morgonen efter pesach (påsken) gick Israels söner ut stolt (ordagrant: ”med en hög hand”) i alla egyptiernas åsyn,
medan egyptierna begravde dem som Herren (Jahveh) slagit bland dem, alla deras förstfödda. Herren (Jahveh) verkställde även dom över alla deras avgudar.
Och de vandrade från Sukkot och slog läger i Etam [2 Mos 13:20], som ligger i kanten på öknen. [2 Mos 13:20; 15:22-23.]
Och de vandrade från Etam och gick tillbaka till Pihachirot [betyder: kanalens mun/utlopp; se 2 Mos 14:2, 9], som är framför Baal Tsefon, och slog läger i Migdol.
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara [2 Mos 15:23].
Och de vandrade från Mara och kom till Elim, och i Elim fanns tolv vattenkällor och 70 palmträd, och slog läger där.
Och de vandrade från Rimmon Parets och slog läger i Livna [betyder ”vit”, troligtvis inte samma Livna i Låglandet som senare intas från norr, se Jes 10:29].
Och de vandrade från Avrona och slog läger i Etsjon-Gever. [Etsjon-Gever var en hamnstad i Edom vid norra kusten av Aqabaviken (Röda havet) i regionen kring Eilat/Aqaba. Senare blir det Salomos huvudsakliga hamn för världsvid handel, se 1 Kung 9:26. De två vanligaste förslagen är Tell el-Kheleife (i Aqaba) och Korallön (Faraos ö) 13 km söder om Eilat. Hebr. etjson betyder ryggrad och gever är en mäktig stridsman. Namnet kan beskriva området med taggiga bergstoppar som ser ut som en ryggrad eller kanske Korallön som sticker upp som en ryggrad.]
Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahvehs) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den 5:e månaden på den första dagen i månaden.
Och kanaanéen, Arads kung, som bodde i Kanaans sydland, hörde att Israels söner kom (var i antågande).
Och de vandrade från Obot och slog läger i Ijej-Haavarim [betyder: ”Abrahams ruiner”], vid Moabs gräns.
Och de vandrade från Almon Diblatajma och slog läger i Avarims berg [bergskedja nordost om Döda havet], framför [toppen] Nebo.
då ska ni driva ut (hebr. jarash) alla landets invånare framför er, och förstöra alla deras huggna stenar, och förstöra alla deras gjutna avbilder, och bryta ner alla deras höga platser (där de ägnar sig åt avguderi). [Olika ord används för hur israeliterna intar landet, just jarash behöver inte betyda att det är en strid och att städer bränns ner och förgörs, se t.ex. 5 Mos 7:20. Detta är viktigt när man ska koppla samman med arkeologisk datering från utgrävningar av dessa städer. Det behöver alltså inte finnas ett bränt markskikt (ett s.k. destruction layer) som indikerar att staden intagits, bränts och förstörts och sedan byggts upp igen, något som annars ofta är vanligt vid ett skifte från en civilisation till en annan.]
Och ni ska driva ut landets invånare och bo där, för till er har jag gett landet för att ta det i besittning.
Och ni ska ärva (hebr. nachal) landet genom lottkastning efter era familjer, till dem som är fler ska det ges ett större arv, och till dem som är färre ska det ges ett mindre arv. Varhelst lotten faller för en man, det ska vara hans. Efter (i enlighet med) era fäders stammar ska ni ärva.
Men om ni inte driver ut landets invånare framför er, då ska deras kvarleva bli som törnen i era ögon, och som taggar i era sidor, och de ska plåga er i landet som ni bor i. [Det kan vara detta talesätt som Paulus refererar till när han nämner om sin tagg i köttet, se 2 Kor 12:7.]