Matteusevangeliet21

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar

och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig.

Och om någon säger något till er, ska ni svara: Herren behöver dem. Och han ska strax skicka i väg dem ."

Detta hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:

Säg till dottern Sion: Se, din kung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna, på en arbetsåsnas föl.

Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem.

De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.

Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen.

Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: "Hosianna , Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"

När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?"

Folket svarade: "Det är Profeten , Jesus från Nasaret i Galileen."

Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där i templet . Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar

och sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ettrövarnäste!"

På tempelplatsen kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem.

När översteprästerna och de skriftlärda såg de under han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de upprörda

och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Av barns och spädbarns mun har du berett en lovsång?"

Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.

När Jesus tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig.

Han såg ett fikonträd vid vägen och gick fram till det, men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig mer ska det komma frukt från dig." Och genast vissnade fikonträdet.

När lärjungarna såg det, blev de förundrade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?"

Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Om ni har tro och inte tvivlar, så kan ni göra inte bara sådant som med fikonträdet. Ni ska till och med kunna säga till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och det ska ske.

Allt vad ni ber om i er bön ska ni få, när ni tror."

Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?"

Jesus svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Svarar ni mig på den, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här.

Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De samrådde med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom?

Men säger vi: Från människor, så måste vi akta oss för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet."

Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

"Vad tänker ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå och arbeta i vingården i dag.

Jag vill inte, svarade han. Men längre fram ångrade han sig och gick.

Sedan kom mannen till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre. Men han gick inte.

Vem av de två gjorde faderns vilja?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Tullindrivare och prostituerade ska gå före er in i Guds rike.

Johannes kom till er på rättfärdighetens väg och ni trodde inte på honom, men tullindrivarna och de prostituerade trodde på honom. Och trots att ni såg det, ångrade ni er inte ens senare och trodde på honom.

Lyssna på en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.

När skördetiden närmade sig, sände han sina tjänare till vinodlarna för att få sin del av frukten.

Men vinodlarna tog fast hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de.

Återigen sände han andra tjänare, fler än de förra. Men de gjorde på samma sätt med dem.

Till sist sände han sin son till dem och sade: Min son kommer de att ha respekt för.

Men när vinodlarna fick se sonen sade de till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom så får vi hans arv.

Och de tog fast honom, kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

När nu vingårdens herre kommer, vad ska han då göra med dessa vinodlare?"

De svarade honom: "Han ska ge de onda en ond död och arrendera ut vingården till andra vinodlare som ger honom frukten i rätt tid."

Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon.

Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.

Den som faller på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad."

Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var dem som han talade om.

De ville gripa honom men var rädda för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.