Lukasevangeliet1

Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss,

så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare.

Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus,

för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet.

Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter.

Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.

En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud,

fick han vid prästernas sedvanliga lottning uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret .

Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.

Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret.

Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.

Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes.

Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse,

för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka , och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet.

Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud.

Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett."

Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren."

Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud.

Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."

Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet.

När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.

När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem.

En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade:

"Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud

till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria.

Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig , du som fått nåd! Herren är med dig."

Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.

Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud.

Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.

Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron.

Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."

Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man."

Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.

Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden,

för ingenting är omöjligt för Gud ."

Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd.

Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande

och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt!

Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?

När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje.

Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."

Då sade Maria: "Min själ upphöjer Herren

och min ande jublar över Gud, min Frälsare,

för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig,

för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt.

Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar honom.

Han har gjort väldiga gärningar med sin arm, han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.

Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt.

Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.

Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att vara barmhärtig

mot Abraham och hans barn till evig tid, så som han har lovat våra fäder."

Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.

För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son.

Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne.

På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.

Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes."

Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet."

De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.

Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade.

Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud.

Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt.

Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.

Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:

"Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk!

Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,

så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun:

frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss.

Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund,

den ed han gav vår fader Abraham:

att vi, frälsta från våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan,

i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar.

Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom.

Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder

genom vår Guds barmhärtiga kärlek. Så ska en soluppgång från höjden besöka oss,

för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg."

Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.