3 Moseboken25

Herren (Jahveh) talade till Mose på berget Sinai och sa:

Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer till landet som jag ska ge er, då ska landet hålla en sabbat till Herren (Jahveh).

Sex år ska ni beså era fält och sex år ska ni beskära era vinstockar och samla in dess frukt.

Men det sjunde året ska vara en sabbatsvila för landet, en sabbat för Herren (Jahveh) [till Herrens ära], du ska inte beså ditt fält och du ska inte beskära din vinstock.

Det som växer upp av självsådd ska du inte skörda och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte plocka. Detta är ett sabbatsår med vila för marken.

Markens sabbatsvila ska vara mat för dig, för din tjänare och för din tjänstekvinna, och för dina inhyrda arbetare, och för främlingen som vistas hos dig.

För din boskap och för vilddjuren i landet ska allt överflöd bli till mat.

Och du ska räkna sju sabbatsår åt dig, sju gånger sju år så att tiden blir sju sabbater av år, alltså 49 år.

På den 10:e dagen i den 7:e månaden [tishri – sept/okt], på Yom Kippur (försoningsdagen), ska du blåsa i shofaren (bagghornet) över hela landet.

Och ni ska helga det 50:e året och ropa ut frihet över hela landet till alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Och ni ska ge tillbaka till var och en deras egendom, och ni ska ge tillbaka var och en till hans familj. [Om någon tvingats sälja sig som slav och därigenom, eller möjligen på något annat sätt, blivit åtskild från sin familj ska han eller hon nu få återvända till sin egen familj.]

Ett jubelår ska detta 50:e år vara för er. Ni ska inte så, inte heller skörda det som självgrott, inte heller plocka druvor från era obeskurna vinstockar.

Detta är ett jubelår, det ska vara heligt för er. Ni ska äta överflödet från fälten (det som är kvar från tidigare år).

Under jubelåret ska var och en återvända till sin egen besittning.

Och om du säljer något till din granne eller köper något från din grannes hand, ska ingen förtrycka sin broder.

Efter antalet år efter jubelåret ska du köpa av din granne och efter antalet år med frukt ska han sälja till dig.

Med många år ska du öka priset och med få år ska du sänka dess pris, för efter antalet år med frukt säljer han till dig.

Ni ska inte förtrycka varandra med detta utan vörda er Gud (Elohim), för jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim).

Därför ska ni göra mina förordningar (ordagrant ”saker inristat”) och hålla mina påbud (bindande juridiska beslut) och göra dem och ni ska bo i landet i trygghet.

Och landet ska ge sin frukt och ni ska äta er mätta och bo där i trygghet.

Och om ni säger: ”Vad ska vi äta det sjunde året? Se, vi ska inte så och inte samla in vår gröda.”

Då ska jag befalla min välsignelse över dig i det sjätte året och det ska bära frukt för tre år.

Och ni ska så det åttonde året och fortfarande äta av den gamla frukten till det nionde året, till dess hennes frukt kommer in ska ni äta av det gamla förrådet.

Landet ska inte säljas för alltid, för landet är mitt och ni är främlingar och vandrare med mig.

Och i hela landet för er besittning ska ni bevilja en återlösning för landet.

Om din bror blir fattig och har sålt sin besittning och om hans återlösare kommer för att återlösa den, då ska han återlösa vad hans bror har sålt.

Och om mannen inte har någon återlösare men själv får möjlighet att återlösa det,

då ska du låta honom räkna åren som det varit sålt och betala mellanskillnaden till mannen som sålde det så att han kan återvända till sin besittning.

Men om han inte har möjlighet att återbörda det till honom, då ska det som är sålt förbli hos honom som köpte det till jubelåret, och under jubelåret ska det återlämnas och han ska återvända till sin besittning.

Och om en man säljer ett boningshus i en stad med stadsmur, då ska han återlösa det ett helt år efter att det blev sålt. Efter ett fullt år ska han återlösa det.

Om det inte återlöses inom ett fullt år, ska huset som finns i staden med stadsmur för alltid bli kvar i köparens ägo genom hans generationer. Det ska inte återlämnas vid jubelåret.

Men hus i byar som inte har någon stadsmur ska räknas som fält, de kan återlösas och de ska återlämnas vid jubelåret.

Leviternas städer och husen i städerna som är deras besittning kan leviterna återlösa när som helst.

Och om en man köper av leviterna, ska huset som såldes och staden för hans besittning återlämnas vid jubelåret, för husen i leviternas städer är deras besittning bland Israels söner.

Men den öppna marken som tillhör deras städer får inte säljas, för det är deras eviga besittning.

Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig.

Ta inget ocker eller ränta av honom, utan vörda din Gud (Elohim), så att din bror kan leva med dig.

Du ska inte ge honom dina pengar med ocker och inte låna ut till honom med ränta.

Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land, för att ge dig Kanaans land och vara din Gud (Elohim).

Och om din bror som bor hos dig blir fattig och blir såld till dig, ska du inte tvinga honom att tjäna dig som en slav,

utan som en hyrd tjänare och som en kringresande ska han vara för dig, och ska tjäna dig fram till jubelåret [som inföll vart 50 år, se 3 Mos 25:10-12].

Och sedan ska han lämna dig, både han och hans barn med honom och ska återvända till sin egen familj och till sina fäders besittning ska han återvända.

För de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egypten, de ska inte säljas som slavar.

Du ska inte råda över honom med stränghet utan ska vörda din Gud (Elohim).

Både din tjänare och din tjänarinna som du ska ha, ska vara från hednafolken som du har runt omkring dig, av dem ska du köpa tjänare och tjänarinnor.

Och även från främlingarnas söner som vandrar omkring bland er, av dem ska ni köpa och från deras familjer som finns bland er, som de födde i ditt land, och de ska vara din egendom.

Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.

Om en vandrare eller främling blir rik genom dig och din bror som bor hos honom blir fattig och säljer sig själv till främlingen eller vandraren av dig eller som en medlem av främlingens familj,

efter att han är såld ska han bli återlöst igen, en av hans bröder ska återlösa honom.

Antingen hans farbror eller hans farbrors son ska återlösa honom eller någon som är nära släkting till honom från hans familj ska återlösa honom, eller om han har möjlighet ska han återlösa sig själv.

Och han ska beräkna med honom som köpte honom från året som han såldes till honom till jubelåret, och priset för hans försäljning ska vara efter antalet år. Som dagarna för en inhyrd arbetare ska det bli för honom.

Om det är många år efter ska han ersätta priset för hans återlösning från hans köpeskilling.

Om det bara återstår några år till jubelåret, då ska han räkna med honom och efter antalet år ska han ge honom priset för hans återlösning.

Och som en inhyrd arbetare år för år ska han vara mot honom och den andre ska inte råda över honom med stränghet i dina ögon.

Och om han inte blir återlöst under dessa år då ska han lämna vid jubelåret, både han och hans barn med honom.

För till mig är Israels söner tjänare, de är mina tjänare som jag fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren din Gud (Jahveh Elohim).