Jag skulle lägga fram min sak (rättsfall – hebr. mishpat) inför honom, fylla min mun med argumentation (tillrättavisning; mitt försvar).
Jag känner orden (pratet – hebr. milah) han skulle svara mig, och förstår vad han skulle säga till mig.
Skulle han tvista med (motsätta sig – hebr. riv) mig i stor kraft, nej, han behöver bara ta emot [lyssna på] mig.
En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare. [Job talar om sig själv som rättfärdig.]
Se, går jag framåt (mot öster – hebr. qedem) [möter solens uppgång] är han inte där, går jag tillbaka (västerut – hebr. achor) finner jag honom inte.
Gör han något till vänster [norrut om man står mot öster] skådar jag honom inte, vänder han sig till höger [åt söder] ser jag honom inte.
Men han vet min väg (vandringsväg, mina livsval – hebr. derech), när han prövat mig, kommer jag fram som guld. [Även om Job inte själv kan hitta Gud är han förvissad om att Gud känner honom och kan hitta honom. Gud känner den rättfärdiges väg (Ps 1:6) och den ondes, som han omkullkastar, se Ps 146:9. I tre punkter visas Jobs tro här: Han litade på att Gud kände till hans situation, han litade på att Gud prövade honom och att han skulle komma igenom prövningen som en bättre man.]
Min fot har hållit fast nära hans steg (vid hans spår), jag har följt hans väg (hebr. derech) utan att vika av.
Men han är den ende [oföränderlig, fast], vem kan stå honom emot? Vad han (hans själ – hebr. nefesh) vill, det gör han.
Ja, han fullbordar (ersätter – hebr. shalem) min beskärda del, och som dessa många [planer] med honom. [Versen är svårtydd.]
Gud (El) har gjort mitt hjärta försagt (jag tappar modet), den Allsmäktige (Shaddaj) har fått mig att bäva,