Johannesevangeliet2

På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där.

Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet.

Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin."

Jesus svarade henne: "Kvinna , vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än."

Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er."

Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.

Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden.

Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så.

Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen

och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."

Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.

Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem.

På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade pengar.

Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord,

och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!"

Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig.

Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?"

Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar."

Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!"

Men templet han talade om var hans kropp.

När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde.

Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla

och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.