En man ska vara som en tillflykt i stormen, som ett skydd mot störtskuren, som vattenbäckar i en ödemark, som skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
För en dåre talar dårskap, hans hjärta gör det som är orätt, så att han handlar ogudaktigt och sprider villoläror om Herren. Han svälter ut den hungriges själ och hindrar den törstige från att dricka.
Girigbukens vapen är onda, han tänker ut ondskefulla planer för att fördärva de betryckta med lögnaktiga ord och den fattige när han vädjar om rättvisa.
Ni kvinnor som är så säkra, res er upp och hör min röst! Ni självsäkra döttrar, lyssna till mina ord!
När dagar lagts till år ska ni darra, ni som är så sorglösa, för vinskörden uteblir, ingen fruktskörd kommer mer.
över mitt folks åkrar där törne och tistel skjuter upp, över glädjens alla boningar i den yra staden.
För palatset blir övergivet, den folkrika staden lämnas öde. Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evigt, till glädje för vildåsnor och bete för hjordar –
tills Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält, och det bördiga fältet räknas som skog.