Sätt shofaren till din mun [för att varna och gör folket redo för strid]. Som en örn kommer han mot Herrens (Jahvehs) hus [troligtvis Assyrien, se även Dan 7:4], eftersom de har överträtt mitt förbund och avfallit från min undervisning.
De [Israel] ska ropa till mig: ”Min Gud (Elohim). Vi, Israel, känner (är intimt förtrogen med) dig.” [Detta kan vara korta böner som framfördes på dessa offerhöjder. De var säkra på att de kände Herren, vilket de inte alls gjorde, se Joh 8:39.]
De har insatt kungar men inte från mig (utan att rådfråga mig), de har gjort sig furstar och jag känner dem inte. [1 Kung 11-12, med några få undantag som Jerobeam (1 Kung 11:29-40) och Jehu (2 Kung 9:1-3).] Av deras silver och deras guld har de gjort dem, avgudar som kan huggas bort.
Samarien, din kalv är nedkastad. [2 Mos 32; 1 Kung 12:26-30] Min vrede är upptänd mot dem. Hur länge ska ni vara oförmögna till oskuld?
För från Israel är också detta [denna kalv], hantverkaren gör det men det är ingen gud. Samariens kalv ska brytas i flisor.
För de sår vind och de ska skörda virvelvindar, det har ingen stjälk, axet ger inte något mjöl, om det ger något ska främlingar svälja det.
För de har gått till Assyrien som en ensam vildåsna för sig själv, Efraim har köpt (betalt en prostituerads lön – hebr. tanah) älskare.
Fastän de köper [prostituerade tjänster] från hedningarna, ska jag samla ihop dem [hednafolken till att strida mot Israel], så att de börjar förminskas under bördan av kung och furstar [med skatter och militärtjänst, se 2 Kung 15:19-20].
Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] har förökat altaren till synd, altaren har blivit till synd för honom.
Offer är gåvor till mig. Ska de offra kött och sedan äta det? Herren (Jahveh) ger inte nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) till dem. Nu kommer han ihåg deras överträdelse och straffar deras synd. De ska återvända till Egypten.