2 Moseboken40

Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

”På den första dagen i den första månaden [aviv/nisan] ska du sätta upp mötestältets tabernakel.

Där ska du ställa in vittnesbördets ark och du ska skärma av (dölja) arken med förhänget (draperiet).

Du ska föra in bordet och lägga i ordning brödet på det, och du ska föra in menoran [den sjuarmade ljusstaken] och tända dess lampor.

Du ska ställa altaret av guld, för rökelse, framför vittnesbördets ark och sätta upp öppningens förhänge (draperi) till tabernaklet.

Du ska ställa brännofferaltaret framför öppningen till mötestältets tabernakel.

Du ska ställa vattenkaret mellan mötestältet och altaret och hälla vatten i det.

Du ska sätta upp inhägnaden runtomkring och hänga upp förhänget (draperiet) i inhägnadens port.

Du ska ta smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt som är i det och ska helga (avskilja) det och alla dess möbler, och det ska vara heligt.

Du ska smörja brännofferaltaret och alla dess redskap och helga altaret och altaret ska vara högheligt.

Du ska smörja vattenkaret och dess fundament och helga det.

Du ska föra Aron och hans söner till mötestältets dörr och tvätta dem med vatten.

Du ska sätta på Aron de heliga kläderna och du ska smörja honom och helga honom så att han kan betjäna mig i prästämbetet.

Du ska föra fram hans söner och sätta på dem prästkläder.

Du ska smörja dem som du smorde deras far så att de kan göra tjänst för mig i prästämbetet. Och deras smörjelse ska för dem vara ett evigt prästerskap genom deras generationer.”

Och Mose gjorde i enlighet med allt som Herren (Jahveh) befallt honom, så gjorde han.

Och det skedde i den första månaden [Aviv], på det andra året [efter uttåget ur Egypten] på den första dagen i månaden, att tabernaklet restes. [Det är denna månad den 14:e dagen som Peasch firas följt av det osyrade brödets högtid den 15:e dagen och sju dagar.]

Mose reste tabernaklet och lade dess socklar och satte upp brädorna på dem och satte dit tvärstängerna och reste upp dess stolpar.

Han bredde ut tältet över tabernaklet och lade tältets överdrag ovanpå det, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.

Han tog och lade vittnesbördet i arken och satte stängerna på arken och lade arkens täckning (nådastolen, locket) ovanpå arken.

Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp förhänget (draperiet) och skärmade av vittnesbördets ark, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.

Han satte bordet i mötestältet på sidan i tabernaklet norrut, utanför förhänget

och gjorde i ordning en rad med bröd på det inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.

Han [Mose] ställde ljusstaken i mötestältet mittemot bordet på tabernaklets södra sida

och tände lamporna inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.

Han ställde det gyllene altaret i mötestältet framför förhänget (draperiet)

och brände rökelse av söta kryddor på det, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.

Sedan satte han upp förhänget (draperiet) till tabernaklets öppning.

Brännofferaltaret ställde han vid öppningen till mötestältets tabernakel och offrade på det brännoffer och shalomoffer, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.

Han ställde vattenkaret mellan mötestältet och altaret och hällde vatten i det för att tvätta sig,

så att Mose och Aron och hans söner kunde tvätta sina händer och sina fötter i det.

När de gick in i mötestältet och när de kom nära altaret skulle de tvätta sig, som Herren (Jahveh) hade befallt Mose.

Sedan reste han inhägnaden runt om tabernaklet och altaret och satte upp förhänget (draperiet) i inhägnadens port. Så fullbordade Mose arbetet. Guds härlighet [Nu kommer själva finalen – Herrens härlighet kommer och fyller platsen med en stark gudsnärvaro.]

Sedan täckte molnet mötestältet och Herrens härlighet fyllde tabernaklet.

Mose kunde inte gå in i mötestältet, eftersom molnet vilade över det och Herrens härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) fyllde tabernaklet.

Varje gång molnet höjde sig från tabernaklet bröt israeliterna upp och fortsatte sina vandringar.

Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp, de vandrade inte framåt förrän den dag det höjde sig.

Herrens moln vilade över tabernaklet om dagen, och om natten lyste en eld i molnet inför israeliternas ögon under alla deras vandringar. [Oavsett ljus eller mörker, dag eller natt var molnet som är Guds närvaro alltid där, synligt för Guds folk. Ordet ”vandringar” (vers 36 och 38) är i plural och beskriver ”uppbrott och delsträckor”. Totalt namnges 42 platser som israeliterna slår läger på under sin vandring till Kanaans land.]