Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet adar/nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att Joav tågade ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabbah [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad] och belägrade det, men David stannade kvar i Jerusalem. [Här sker händelsen med Batsheva, se 2 Sam 11:1-12:25] Joav intog Rabba och förstörde det [2 Sam 12:26-31].
David tog kronan från huvudet på deras kung. Den visade sig väga en talent [34 kg] guld och var smyckad med en ädelsten, och man satte den på Davids huvud. Och bytet som han förde ut ur staden var mycket stort.
Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och yxor. Så gjorde David med ammoniternas alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.
Därefter uppstod en strid med filistéerna vid Gezer. Hushatiten Sibbekaj slog ner Sippaj, en av rafaeernas ättlingar. På så sätt blev de kuvade.
Än en gång blev det strid med filistéerna. Elhanan, Jairs son, slog då ner Lachmi, gatiten Goliats bror, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.
Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar och sex tår, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna.
När han smädade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Shimea, Davids bror.
Dessa var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.