Sefanja 2:15

Detta är den glada staden som lever bekymmerslöst och tryggt och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta: ”Det är jag, jag och ingen annan.” Hur har hon blivit en ruin, en viloplats för vilddjuren? Alla som går förbi henne väser och skakar näven (mot henne). [Vers 4-17 har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och nord.]

This is the rejoicing city that dwelt carelessly, that said in her heart, I am, and there is none beside me: how is she become a desolation, a place for beasts to lie down in! every one that passeth by her shall hiss, and wag his hand.