Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ” [4 Mos 14:21-23; 5 Mos 1:34, 35] [Denna psalm har ett allvarligt budskap. Både Paulus och Hebreerbrevets författare tar upp texten som ett varnande exempel, se 1 Kor 10:1-10, 13; Heb 3-4. Budskapet är att vi ska prisa Gud med glädje i sång och jubel, men också med vördnad. Anledningen är att vår Skapare och Herde är en allsmäktig och helig Gud. Psalmen påminner oss även om att tillbedjan och lydnad går hand i hand. Ord och handlingar hör ihop, se Jak 2:17. Det är viktigt att se förhållandet mellan den första delen i vers 1-7 och varningen i vers 8-11. Uppmaningen som inledde psalmen – att lova Gud – är något att verkligen hörsamma. Att sluta lovprisa Gud utgör det första steget till ett förhärdat och hårt hjärta. Den som vill bevara sitt hjärta, se Ords 4:23, gör väl i att alltid ödmjuka sig, prisa och lova Herren (Jahveh).]
Unto whom I sware in my wrath that they should not enter into my rest.