Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), var mig nådig – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp) och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12; Matt 23:37] tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från Ps 56:2 upprepas ”var mig nådig” en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet ”ta sin tillflykt” används också två gånger. Först i perfekt, ”har tagit min tillflykt”, vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren (Jahveh). När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum ”ska jag ta min tillflykt” – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]
I will cry unto God most high; unto God that performeth all things for me.