Jag blev stum (bunden), i tystnad (stilla) [inför mina fiender], jag sa ingenting, inget gott. [Psalmen inleds med att David har beslutat sig för att vara tyst, i alla fall för en period. Även om det finns uppmaningar i Ordspråksboken att avhålla sig från att tala är beslutet att vara helt tyst ett ovanligt förhållningssätt. Lovprisning i Psaltaren karaktäriseras av att skapa ljud. Psaltaren avslutas med att allt som andas ska prisa Herren, se Ps 150:6! Frasen ”inget gott” kan antingen tolkas som att David höll tillbaka och inte ens sa det som var gott. Det kan också vara en beskrivning att när han var tyst, så var det inte något gott. Utifrån fortsättningen verkar frasen beskriva att det inte var bra att vara tyst.] Min smärta, den upprördes,
My heart was hot within me, while I was musing the fire burned: then spake I with my tongue,