Låt dem inte säga till sina egna hjärtan att jag kommer ihåg alla deras synder, nu är det deras egna handlingar som vänt dem bort från mitt ansikte. [Vers 3-7 är svårtolkade, men det kiastiska mönstret hjälper till att skapa en viss struktur. Hela stycket handlar om bedrägeri, svek och schismer, så otydligheten i språket förstärker hur snårig lögnen är. Stycket ramas in av kungarnas ondska och lögn. Nästa nivå handlar om ”eld” (deras synd är het som en ugn, se vers 4 och 7). Tredje nivån handlar om synden ”på dagen” (vers 5) och har sin kontrast i ”natten” i vers 6. Centralt i slutet på vers 5 och början på vers 6 beskrivs hur kungen drar till sig hånare, som i sin tur förgör honom. Det finns en parallell mellan bagaren som låter jästen (som ofta är en bild på synd) spridas genom degen, och kungen som låter ondska och bedrägeri frodas i samhället.]
And they consider not in their hearts that I remember all their wickedness: now their own doings have beset them about; they are before my face.