För Babels kung står i vägskälet [troligtvis Damaskus] vid huvudet (början) av de två vägarna [kungsvägen via Jordanien eller Via Maris] och använder spådomskonst. Han skakar pilarna fram och tillbaka, han frågar husgudarna, han spår i levern [från får]. [I antika texter från Mari (Tell Hariri) från ca 2000 f.Kr. beskrivs hur en förfrågan till gudarna sker vilken av tre vägar som ska tas. Nebukadnessar använder sig här av tre vanliga dåtida ockulta metoder. Den första kallas belomansi (från grekiska ordet belos som betyder ”pil”) och då skrev kaldéerna namnen på de städer som fanns som alternativ på pilarna. Pilarna blandades i kogret och den första pilen som sköts visade dem vart de skulle gå. Den andra metoden var att fråga husgudar (hebr. teraphim) som kunde vara både avgudar, eller bilder på förfäder som man frågade om råd genom ockulta seanser. Till sist använde han sig också av metoden där spåmännen undersökte levern från får som offrats (hepatoskopi). Denna metod var så vanlig att lermodeller av levrar skapades för att undervisa unga präster i denna konst. En sådan från Babylon, daterad mellan 1900 – 1600 f.Kr., finns på Brittiska museet i London.]
For the king of Babylon stood at the parting of the way, at the head of the two ways, to use divination: he made his arrows bright, he consulted with images, he looked in the liver.