Då kom (ordagrant: ”kommande kom”) Herrens (Jahvehs) ord till prästen Hesekiel, Bozis son, i kaldéernas land [Babylon] vid floden Kevar, och Herrens (Jahvehs) hand [kraft, se 1 Kung 18:46; 2 Kung 3:15] var över honom på den platsen. [Kevar var en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon.] [Detta är den andra exilen och bokens författare Hesekiel är en av dem som också förs bort. Han var då 25 år. Här i bokens inledning har det nu gått 5 år sedan dess och han är 30 år. I den första exilen (605 f.Kr.) fördes en mindre grupp bort, bl.a. Daniel. Då regerade Jojakim (hebr. Jehojaqim) i Juda, se Dan 1:1. Nu regerar hans son Jojakin (hebr. Jehojachin; samma namn, men med ”n” på slutet istället för ”m”) här i Hesekiel är stavningen av Jehojachin det snarlika Jojachin (Hes 1:2). Hesekiel var (som även Jeremia) av prästerlig släkt och ättling till Levi. Hans far Buzi nämns inte någon annanstans, eventuellt kan det finnas någon koppling med landet Boz (Job 32:2, 6). Hade Hesekiel inte förts bort från Jerusalem skulle han börjat tjänstgöra som präst i templet när han fyllde 30 år (4 Mos 4:47). Istället kallar Herren honom nu till en profet (Hes 2:3-5). Frasen ”kom Herrens ord” används 50 ggr i boken.]
The word of the LORD came expressly unto Ezekiel the priest, the son of Buzi, in the land of the Chaldeans by the river Chebar; and the hand of the LORD was there upon him.