Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse: Vilken hängivenhet (iver) har det inte fört med sig bland er [till skillnad från er tidigare apati]. Vilket försvar [gr. apologia – hur de nu argumenterar mot synden]. Vilken upprördhet [över synden, och att ni tillåtit den få pågå]. Vilken fruktan [för Gud och kanske att Paulus skulle besöka dem]. Vilken längtan [efter Gud, ett besök av Paulus och att synden skulle konfronteras]. Vilken iver [efter Guds härlighet och upprättelse av syndaren]. Vilken bestraffning [gjorde upp med synden]. På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.
For behold this selfsame thing, that ye sorrowed after a godly sort, what carefulness it wrought in you, yea, what clearing of yourselves, yea, what indignation, yea, what fear, yea, what vehement desire, yea, what zeal, yea, what revenge! In all things ye have approved yourselves to be clear in this matter.